Sist men inte minst gick vår guidade tur till Vinh Moc tunnlarna i Norra Vietnam några timmar norr om Da Nang.
Vi hade läst innan att dessa tunnlar skulle vara i mycket bättre skick än de i Saigon, så därför gick resan hit.
Vi fick vars en ficklampa av guiden, och så gick vi ner i de ca 2,8 km långa tunnlarna.
De var inte alls så små och trånga som vi först trott, utan fullt möjligt att gå, inte upprätt, men nästan.
Det tog 13 månader (1965-1966) eller 18000 arbetsdagar att gräva tunnlarna, dygnet runt, alla i byn hjälpte till och de flyttade på totalt ca 6000 m3 jord.
Det sägs att det permanent bodde ca 300 människor i tunnlarna, ca 60 familjer, under åren 1966-1972. Och 17 barn föddes under jord.
Tunnlarna är 2,8 km långa uppdelad i 3 våningar. 12 meter, 18 meter och 22 meter under jorden.
Första våningen var byggd för familjerna att bo på.
Andra våningen var till för att förvara vapen och andra förnödenheter.
Och den tredje var till för att söka skydd när amerikanarna bombade.
Här är jag på ett av de ställena i tunnlen där man kan stå nästan upprätt.
Annars fick man huka sig lite när man gick.
Det fanns enstaka lampor uppsatta längs med gångarna, men det var bra att ha en ficklampa så att man kunde kika in i sidogångar. Det fanns allt möjligt här nere som tex sjukhus, toa, kök och skola.
Melwin kunde gå upprätt hela tiden :)
Här hittade han vakten och provade såklart hans gevär
ca 12 meter under ytan bodde familjerna i små rum som grävdes fram längs med gångarna. De var 4x1,8m wide och 0,8m höga.
Tunnlarnas BB. 17 barn föddes här nere
Havet är precis utanför porten. Det användes bla för att skicka förnödenheter
Här har vi en kamoflerad utgång från en tunnelöppning.
Det finns 13 öppningar, 7 mot havet och 6 inåt land.
här ser ni en liten karta över hur tunnlarna var grävda
En av alla 13 öppningar
En annan
Tunnlarna ligger väl dolda ibland träd, buskar och gräs.
Det här är en krater från en bomb.
Det fanns flera lite överallt här. Kan inte ha varit kul att bo där nere när det krigades hejvilt
ovanför en.. Men vad jag läst så klarade alla bybor sig tack vare tunnlarna.
(all informationstext är hämtad på nätet, kan inte garantera att det stämmer till 100%)
När vi åkte hem från dessa tunnlar så körde vår chaufför på en moppe! Läskigt. Det var två tjejer på moppen som kom i hög fart när vi skulle svänga ut på vägen. Moppen välte och tjejerna kasade en bra bit. Ena tjejen låg stilla en stund och vi trodde hon hade skadats. Men det verkade trots allt gått ganska bra. Som tur var hade dessa tjejer hjälm på sig. Det hela löstes med att vår chaufför gav lite pengar till tjejerna. Så kunde vi fortsätta resan mot hotellet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar