Förra helgen åkte vi till Philip Island för att kolla på Pingvinerna där. Dom var så små och jättesöta. De kom upp från havet och sprang in mot sanddynorna och hittade sina bon där. Man fick inte fotografera där så jag lånade denna bilden från internet. Se så söta!!
|
Penguins on Philip Island |
På vägen till Philip Island körde vi längs kusten genom Frankston och Mornington. Det är jättefint där neråt så det får nog bli någon tur dit när vädret är bättre. Här har vi Melwin som jämt ska klättra eller hoppa upp på allt möjligt han hittar. Notera stupet bakom!!
Havsutsikt med en najsig strand längre bort
Lunchintag även denna dag. En lite märkligt ställe i en by längs vägen
Detta ställe hittade vi längs vägen och gjorde ett stopp här med förhoppningen att få se kängrusar på nära håll. Och det fick vi sannerligen göra. Vi matade och gosade med wallabys och kägrusar i mängder. Sååå söta!! Kolla in bilder längre ner
Här har vi en lite annorlunda typ av gås, Cape Barren goose eller Hönsgås som den heter på Svenska. Denna gås bor här i södra Australien och hade jättesöta små bebisar när vi var här.
Vombater är mellan 70 och 120 centimeter långa och väger mellan 20 och 40 kilogram. Extremiteterna är korta och kraftiga. Fötterna har fem tår och av dessa har de främre fem och de bakre fyra klor. Svansen är en liten naken stump. Huvudet är stort och brett och utrustat med medelstora öron som har en avrundad till trekantig form. Ögonen är jämförelsevis små. Vombaternas bakre kroppsdelar är försedd med tjock hud, brosk och ben. Anmärkningsvärt är att deras tänder liknar gnagarnas.
Vombater lever i Australiens sydliga och östliga regioner i delstaterna och Tasmanien.
Vombater är ett av de största däggdjuren som gräver gångar. Med sina skarpa klor skapar de grottor som oftast sammanfogas till ett större tunnelnät. Tunnlarna kan bli upp till 20 meter långa och ligger ibland 3,5 meter under markytan. Det förekommer att individer som inte är släkt bor i samma tunnelsystem. Vombater är aktiva under natten och vilar på dagen. En vombat är ute mellan tre och åtta timmar varje kväll för att äta gräs. Deras ämnesomsättning är långsam men mycket effektiv. En måltid stannar i djuret i upp till 3 dagar. Vombater är också mycket bra på att hushålla med vätska och deras behov av vatten är bara en fjärdedel av kängurudjurens.
Vanligtvis är födseln av ungar inte bunden till någon speciell årstid. Honans pung har öppningen på baksidan, vilket förhindrar att den fylls med jord när djuret gräver. Den föder en unge åt gången, men det förekommer mycket sällsynt att den får fler. Ungen stannar i pungen i sex till tio månader och håller sig sedan till modern i ytterligare ett år. Vombater blir könsmogna vid cirka två eller tre års ålder och når i naturen en ålder av fem år. I fångenskap kan de leva upp till 30 år.
Små söta koalor kan man aldrig få nog av. I Australien (eller iallafall i VIctoria) är det förbjudet att bära en koala om man inte har licens. De är ganska tunga och gillar inte att man tar dem på vissa ställe tex i ansiktet.
En Wallabymamma med sin lilla unge som kikar ut. Riktigt kul att få se bebisen!!
Närbild på wallabybebisen
Cool stil! De verkar gilla att sitta på sin svans, vi såg flera som gjorde det. SEr inte helt bekvämt ut i mina ögon :)
Sååå söööööt
Kul när man kan gosa lite med de små liven
Här kikar kägurusen fram
Mums med mat
Samling framför känguruserna, jag hade kunnat vara här i timmavis och klappa och kolla in dessa coola djur
Kängurudjuren är de mest kända pungdjuren. Det som är typiskt för kängurudjuren är att deras baktassar är betydligt större än de främre (undantag trädkänguruer). Svansen är lång och stark och ofta helt beklädd med päls. Ofta används svansen som stöd när kängurun ställer sig upp på bakben. De främre benen har fem tår som används när kängurun hämtar föda eller stöder sig. På de bakre benen saknas första tån och den andra är sammanvuxen med den tredje. Kroppsbyggnaden är detsamma bland alla känguruarterna men storleken kan däremot variera mycket. Den minsta arten är västlig harvallaby som bara väger mellan ett och två kilo och den största är röd jättekänguru som kan väga upp till 90 kilo. Huvudet är ofta litet med två stora öron. För att ta sig framåt hoppar kängurun med hjälp av baktassarna. När kängurun är i luften håller den balansen med hjälp av svansen. Genom hoppande förflytta sig framåt kan kängurun komma upp i hastigheter över 50 km/timmen. Jättekängurun kan hoppa upp till nio meter i ett enda hopp. Kängurun kan inte röra sig bakåt utan måste röra sig i en halvcirkel runt för att kunna ändra riktigt.
Melwin gillar oxå kängurusar
Så även Cornelia